... men idag när mannen hade lämnat boet packade hon och hundarna en rygga med kaffe, en macka, vatten, hundgodis och en påse med korvar skurna i lagoma bitar för ett litet första-året-spår... så iväg till Tinnerö.

Det var kallt, man fick skrapa rutorna men solen sken och det var underbart.

Tänk er, klockan 06.15, inte en själ mötte vi, det var helt underbart...

Jag la var sitt spår till hundarna sen gav vi oss iväg på en prommis...

Här kan man sitta och vänta på godis...

Mamma, jag vill oxå ha godis !

Svennis har såna "naturfärger" så ibland försvinner han in i färgerna.

Kanske en av säsongens sista snöhögar som Zenta passade på att kissa på. Det kändes nästan lite konstigt att se snö men den finns allt kvar djupt inne i skogarna.

Oj, oj, oj mamma... vänta på mej... Kolla öronen !

Detta är vårtecken tycker jag. En knoppande gren i solen med lite frost på gräset... ja, det kanske inte syns så bra, ibland öndkar jag att jag hade en flashigare kamera men detta får duga för mej, en vanlig "Svennson-kärring". Och JAG vet hur vackert det var i verkligheten...  

Spårningen gick inte alls bra idag... men som Tessan sa det kanske beror på att matte inte riktit kommer ihåg hur man gjorde. Jag kan ju absolut inte det där med hur vinden ska gå. Å andra sidan är det ett halvår sen vi gjorde det sist så det blir nog bättre nästa gång.

Här har Svennis hittat en barkbit som han vaktade med sitt liv...  

Som kompensation för ett dåligt spår så la jag lite prinskorvuppletande. Först la jag ett till Svennis, han går lungt och metodiskt till väga. Tar god tid på sej.

Sen var det Zenats tur, han är asduktig men det går i 120. Det syns att han är van att söka. Dom är så duktiga båda två.

Sist la jag ett gemensamt korvuppletande och det gick undan ska jag lova... kul att se dom jobba...

Mitt i korvspåret hittade vi knoppande vitsippor. Det kanske är åldern men jag blir helt lycklig i hjärtat när jag ser alla dessa vårtecken.

Så satt jag där med min kaffekopp, hundarna hade hittat var sin  pinne att bita på, aktiverade sej så fint själva men så... knackade vardagen på... det var dags att vända kosan hemmåt men hela dan har jag kännt mej glad och tillfreds. Skönt att få ha såna underbara dagar...

Min satckars man ska göra en tarmröntgen imorron så han ägnar kvällen åt att hälla i sej Laxabon och ja lider med honom. Det är så jäkla äckligt !

Själv ska jag nu laga mej en god middag... nej, jag ljuger, jag ska äta en hemmagjord grönasksoppa, inget fel med det, jag gillar den massor, men jag tänkte att det är taskigt att laga någon mat som luktar massor så det här blir kanoners.

För att referera till det jag skrev om i går om den här tokiga kvinnan som fotograferar döda djur heter hon Natahlia Edmond, lite osäker på stavningen men ni kan kolla på tv4 Play från i lördags på Nyhetsmorgon, där är en 15 minuters intervju med denna "underliga" människa. Fast hon är mer än underlig men jag vågar inte använda alla ord jag kan här på bloggen. Men jag varnar er... det är hemskt obehagligt.

Herrå !