Det är tungt idag...Livet är inte alltid lätt. I fredags fick min lilla älskade Ellen somna in. Hon blev 11 ½ år. Visst hon har haft lite problem med sina höfter men annars varit pigg och skuttat med. Men i torsdags blev hon "trött" mitt på dagen ville inte hänga med som vanligt. Direkt på fredagsmorgonen beställde jag tid till Jägarvallen, vi fick komma 11,20. Leif kom hem. Tessan kom in och bästa kompisarna från Kimstad kom oxå. Tur att vi har dom. Ellen hade fått en stor tumör i magen som hade brustit så om vi inte hade låtit henne somna där hade hon snart blivit medvetslös. Min lilla älskade Ellen.Hela helgen har vi varit hos Micke och Carina, det var skönt att slippa vara hemma men verkligheten kommer ju alltid ifatt en till slut i alla fall, det var jobbigt att komma hem, se hennes säng, koppel...Men livet måste ju gå vidare. Med Ellen var det så annorlunda, jag har haft några hundar nu och andra jag haft har jag med haft känsaln att jag tar hand om dom, att jag är deras trygghet men med Ellen var det tvärtom. Hon var min trygghet.Ska väl ta mitt andra hjärtebarn nu på en promenad i skogen, det kommer kännas tomt att promenera med bara en vovve.