Titta vilken vacker blomma som stog på bordet när jag kom hem i fredagskväll...en riktig höstbukett. På kortet stog det förlåt !

Det hände en skitjobbig sak i torsdagskväll som Leffan gav mig skulden för i stundens hetta men så visade han ånger på detta gulliga vis.

Svennis skadade sig nämnligen, vi hade varit hos Micke och Carina och när vi skulle åka hem kom kissen gåendes och Svennis som satt i min famn skulle hoppa efter kissen. Jag försökte hejda honom med följ av att jag mer eller mindre puttade iväg honom för jag inte fick tag på honom. Han hamnade med en DUNS, jag kommer aldrig glömma hur det lät i asfalten, på rygg, Han låg alldeles stel, ögonen stog rakt ut och Leffan skrek "VAD I HELVETE HAR DU GJORT ?"

Jag trodde att han dog... men jag tog upp honom och han började att uffa, upptäckte att han blödde och i chock sprang ner till Carina för att fråga vad jag skulle göra ?? Fattade jag väl egentligen att jag skulle åka till veterinären. Det var hemskt långt in till Valla ska jag lova. Dom kallade han mirakelhunden och han klarade sig undan med ett litet hål i nacken och fick åka hem med peniccil och Remadyl. Jag har aldrig varit så tacksam som jag kände mig då. Tänk om jag inte hade kunnat åka hem med min älskade lilla Svennis, tänk om han hade dött för mig. Detta har cirkulerat i mitt huvud sen dess och händelsen har spolats upp gång på gång.

Vet inte vad det är med mig idag, mår lite tjyvtjockt...ska nog lägga mig på sängen en stund innan jag ska iväg till Grengatan för att köra ett jourpass.