... men vad hade jag förväntat mej...

Kanske jag inte skulle starta denna "debatt" men jag blir så trött på folk som bara får häva ur sej saker och sen alltid förklara bort... "det var inte så jag menade, du måste ha feltolkat"...

Visst jag är en känslomänniska men för det ska folk INTE få kasta sina pikar och sen ska jag bara bli kallad känsliga Ankan.

Har i hela mitt liv haft folk omkring mej som fått mej att känna mej så liten, men jag jobbar på att ta bort den känslan. Jag vet att jag är en bra människor med många bra kvaliteter.  Alla har vi våra mindre bra sidor oxå, det är jag helt med på. Ibland får jag känslan av att bara för att jag är tjock tror folk att jag är dum i huvudet... men där tar dom fetfel !! för så är INTE läget.

Vissa saker av det som jag skriver kommer att uppfattas som pajkasning och... ja, då får det väl uppfattas så då !

Jag skulle här i veckan börja jobba med en stor roll i en ideel förening, såg fram mot det. Trodde att allt var ok med denna förening men så får jag höra en det ena och en det andra, saker som jag nästan har svårt att ta in att det kan vara sant. Som en dålig roman mellanåt, faktiskt. Började dra åt mej öronen... så fick jag ett par mail som gjorde att jag bestämde mej.

Jag får en känsla.... och märk orden nu JAG får en KÄNSLA att ibland, såna som går hemma av olika anledningar inte har den förståelsen hur slut man kan vara efter ett arbetspass. Själv jobbar jag på ett arbete som är väldigt psykiskt tungt, vissa dagar när jag kommer hem är jag totalt slut i hjärnan.

Om jag hade 24 timmar per dygn, 7 dagar i veckan kanske jag skulle orka engagera mej i ideela föreningar och som i detta fall, konstiga konflikter och intriger. Jag väljer nu att istället satsa på mina riktiga vänner, såna som både kan ge och ta. Såna vänner kan jag satsa på till 100 %, även om jag haft en tung period.

Synd tycker jag att det är... hade sett fram emot denna uppgift för jag gillar såna uppgifter... och som tur är finns det goa folk i den föreningen oxå. Ett av mailen jag fick efter mitt beslut, värmer fortfarande. Skönt att ibland träffa på människor med hjärtat på rätta stället.

Tur att jag har min familj... hela min "familj"... vad skulle jag göra utan dom. Visst det går upp och ner där ibland oxå men man vet att dom finns där.

Ja, jag avslutar som jag började... jag blir så besviken men vad hade jag förväntat mej...