Men nu är vardagen här igen...Kom hem till Linköping igår efter ett par lovley days i Kimstad. Jag är KÄR...i Ricco, en lagottopojke på 11 månader som Carina och Micke är hundvakt åt. Han påminner lite om Zenta men han har större huvud, men vi fann varandra.Zenta har visat vilken "mördarhund" han kan var, trödde inte mina ögon när jag såg honom. Ricco har det där mjuka sättet som Zenta BRUKADE ha, Zenta stog över honom och morrade och ruskade honom som han gör med leksaker som han ska döda. Lilla Ricco skrek. Jag har aldrig varit så arg på Zenta som jag blev då, jag bara skakade och hjärtat slog i 200. På kvällen låg jag med Zenta i famnen och tjöt för jag hade så dåligt samvete för att jag varit så arg på honom.Men jag har i alla fall fått pröva på att klippa lagottos. Carina är så snäll och låter mig klippa, jag tycker att det är så kul. Jag blev så stolt för hon har berömmt mig massor, bland annat för Drutten, han är ju för övrigt min favvo så det kändes x-tra kul att få beröm för.I går var vi på marknad i Skärblacka och sen for vi i till Norrköping, där åt vi äkta italiens stenugnsbakad pizza. Jag säger bara det har ni inte ätit sån pizza har ni missat något, den är så god.Det var meningen att vi skulle åkt till nyöppnat City Gross men vi var så mätta och alldeles för mycket folk så vi hoppade det. Jag körde Mickes stora bil...när vi skulle ut från parkeringen tyckte jag att bilen framför åkte...som tur var hade jag reaktion, annars hade jag puttat ut den bilen i vägen...hmmm. Det kommer jag få höra länge nu: "jag tyckte ju att den åkte"...Konstigt nog, mättas om vi var skulle vi äta glass till efterrätt och stannade vid ett ställe. När vi åkte därifrån satt jag och fundera över en sak som hade hänt, Carina berättade en sak och Micke satt i baksätet och mummlade om något annat. Det där andra var att han talade om för mig att lite längre fram var det RÖTT. Jag missade det kan man ju säga. Leffans ögon var visst som tefat i baksätet. Jag får väl aldrig mera köra deras bil.Nu har jag försökt att framkalla foton via nätet en bra stund här på morgonen, nu ger jag upp och går till en fotoaffär i stan. Jag blir så förb...enad. När Micke hjälpte mig sist gick det som en dans...men det är ju ingen som vågar fråga honom mer för han har ju visat mig en gång...:)Men en sak har jag lärt mig, Micke han är inte SUR (men han kan bli om man tjatar), man behöver inte se glad ut för att inte vara sur. Och ni...leta tre gånger i husbilen så hittar ni det som kommit bort.Nu ska jag leta tjuga, promenera med hundarna och sen susa till jobbet...